Just nu går jag utan en bit utav min framtand :S För sex år sedan fick jag en boll skjuten i mitt ansikte på en fotbollsmatch så att en bit lossnade. Detta var dagarna före skolavslutningen men som tur var kunde tandläkaren fixa det snabbt men nu har som sagt ilägget lossnat. På tisdag ska jag till tandläkaren och få det fixat...sen slipper jag gå å dra tungan i gluggen som en annan sju åring (eller i vilken ålder det nu är som man börjar tappa sina tänder).
Vår bil har blivit krockad också. Mamma och pappa vet vem det är och han har varit och kollat på bucklan men karln vägrar erkänna!! Åååh man blir så himla arg så att man skulle vilja slå nån (helst han som har krockat). Får se till veckan vad han säger när han har "Pratat med sitt försäkringsbolag"...annars kanske det får bli polisanmälan från våran sida...J**la pucko!!
Har precis insett hur livet leker bra mycket med en...när det för en person är så himla bra så är det en stor skit för en annan. Samtidigt som någon är på topp så ska den försöka ge råd och lyssna till den som har det svårt; det blir pånått sätt som att den personen blir den andres bensin, för att få den andra på topp igen. Jag tycker det är jobbigt att behöva se någon ledsen när man själv känner sig glad och uppåt, man får dåligt samvete för att man själv har det så bra på nåt sätt. Det är så konstigt när den ena säger att kärlekslåtarna som spelas på radion är ett tecken på att dem ska retas med en och få en att gråta och den andra tänker att åh vad fint; det är ju precis så bra som de sjunger...Vet inte om jag kanske bara svamlar nu men det är lite så jag känner, stor förvirring kring allt för många känslor!
Jag gillar känslor men bara när man har koll på dem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar