...jo det är sant, fast bara för ett par dagar. Vi passar nämligen Linus föräldrars katt och hund; Nisse och Mitzy. Imorse gick jag på en promenix med Mitzy, tror vi har blivit bra vänner nu hon och jag (vet inte om det beror på att jag gav henne hela tre godisar under turen...kunde inte låta bli när hon så snällt lydde mina order om att vi skulle vända eller när hon tittade på mig med sina stora hundögon). Hon är en väldigt snäll och lydig hund som älskar sin gråa filt. Hon tar den i munnen och visar stolt upp den då och då. Just nu ligger hon och vilar på hallgolvet, vilket skönt liv!
Nisse har jag däremot inte sett sen jag gick ut på promenaden. Han har nog gått och gömt sig någonstans. Som igår kväll när vi kom på att vi inte sett han på ett tag. Vi letade både fågel, fisk och mittemellan men kunde inte hitta honom. Linus tog tillochmed fram ficklampan och spejade som en annan kommisarie. Efter en stund stod han där i trappan, vi kunde inte förstå vart han kunde ha varit...något vi inte kommer få reda på heller har jag en känsla utav.
Nu ska jag knåpa ihop lite frågor och bilder till mormors 75års-kalas på lördag.
Imorgon kommer Johanna hit på besök :) ska bli skojsigt!
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar